Bättre sen än aldrig heter det ju så nu kommer lite tankar från oss om den väldigt trevliga kvällen på Kårallen!
För några veckor sedan hamnade jag i en rätt ovanlig situation. Jag var fångad i ett hav av rött och vitt och termer som ”esofagusatresi”, ”elasticitetsmodul” och ”hyperneuroakustiska diafragmakontravibrationer” susade genom luften och bildade en symfoni av obegripligt pladder. Men när den chockartade hänförelsen över dessa främmande varelser som inte pratade som vi och inte såg ut som oss hade lagt sig, visade det sig att det var en blivande läkare i vit rock och sammetskrage som satt mitt emot mig och bredvid mig en rödklädd maskintekniker. Situationen kändes pirrig och lite udda och man kan undra vart jag hade hamnat? Var jag på en korridorsfest i Ryd, hade jag gått vilse på NH eller hade jag och läkarstudenten blivit kidnappade av maskinisten i ett försök att konvertera oss till TekFak? Nej, även om alternativen ovan mycket väl skulle kunna vara förklaringen så är det inte rätt svar. Jag befann mig nämligen på den så kallade ovve-sittningen i Gasquen på Kårallen. Det var dags för kvällen då vi skulle få lära oss att det finns en värld utanför FilFak-bubblan.
Sååååå vad gör de egentligen på de andra programmen? Efter den här kvällen så kan jag stolt säga att jag verkligen inte har en aning. Ingen var särskilt sugen på att prata plugg eftersom det fanns roligare ämnen med betydligt högre relevans. Till exempel diskuterades hur många ponnys som fanns i lasagnen som serverades, vilken yrkesgrupp som är snyggast och vilken av festerierna som egentligen är bäst på att gyckla. Apropå det här med festerier så var den här sittningen PILS 12/13 sista stora arrangemang. Som vanligt så bjöd de på en ordentlig show med svängiga låtar och dessutom en lektion i att alla världens problem kan lösas på ett enkelt sätt. Hur då? – Köp en app! Det har varit ett suveränt år som PILS har bjudit på och vi är mycket tacksamma för allt jobb som de har lagt ner på att göra året för oss gröngölingar minnesvärt. Men även om det är tråkigt med farväl så fick vi under kvällen säga hej till blivande PILS 13/ 14! Till läkarnas tappade hakor och maskinisternas långa ansikten kunde vi från PA ta på oss vårt bredaste flin och självbelåtet avnjuta Pyttepils första scenframträdande. Vi kanske inte kan någonting om anatomi på latin eller kvantmekanikens lagar, men sjunga, det kan vi! Det måste väl ändå vara huvudsaken här i livet?
Kvällen fortgick och gyckel avlöstes av smatter på bordet med tillhörande sång, som avlöstes av mera gyckel och som i sin tur avlöstes av helt otroligt mycket mer smatter på bordet. Att konversera? Omöjligt. Men vadå, banka i bordet är väl kul? Något annat som också är kanonkul är overaller – en väsentlig del av ovve-sittingen. Dina två timmar avsatta till förberedelser inför fest kan reduceras till tjugo minuter! De andra hundra minuterna som du i vanliga fall spenderar med att slita ditt hår framför garderoben kan du använda till vettigare saker, som till exempel twister, fia med knuff eller pingis! Att du sedan ser ut som en byggubbe med taskig hygien i din tjusiga brunspräckliga overall och antingen fryser häcken av dig utomhus eller får värmeslag på dansgolvet är bagateller. Ett funktionellt plagg, det är vad det är! Kort och gott var det en fantastiskt lyckad kväll och bara början på natten. Vad som hände efter vi lämnat Gasquen är sekretessbelagt, men om du verkligen vill veta så cirkulerar ännu berättelserna på campus om kvällen då rött, vitt och eh… Mera vitt, för en kväll, blev rosa.