Nu är utbytesperioden över och det känns såklart lite ledsamt men samtidigt är vi är glada att vara tillbaka i landet lagom igen. Borta bra, men hemma bäst som det ju heter!
Som jag nämnde i första inlägget så körde vi mycket på ”trial and error”-metoden under denna termins gång, och det var inte så mycket en strategi utan mer som en nödvändighet då planering och förutsägelser ofta krossas av uppkomna, oväntade situationer och incidenter. Det går att planera till en viss gräns, och så bör såklart också göras, men när man passerat den gränsen är man återigen ute på osäker mark, och får helt enkelt känna sig fram.
Nu när det återigen är dags att söka till utlandsstudier så sätter hela processen igång igen, vilket land ska man välja och vilken stad och universitet inom det landet? Vart kommer man att få maximal utdelning och en eller ett par terminer som når upp till ens höga förväntningar när det gäller både studierna, och det sociala livet runt omkring?
Hur mycket tid du än lägger på efterforskningar så kommer det ändå alltid vara lite av en slantsingling. Det går inte att förutsäga allt, men detta är ju på lika mycket gott som ont.
Oklahoma University var mitt och Adrians andraval inom U.S.A. efter Seattle University, och den information vi hade om universitetet var det vi hade sett på Linköpings utbyteshemsida, samt det som vi hade läst när vi kort och snabbt hade gått in på Oklahoma Universitys officiella hemsida. Det verkade vara en välorganiserad skola som var hyfsat stor och som dessutom hade de ämnena och kurser vi ville läsa. Många universitet sorterades bort på just detta kriterie i och med att Personal- och Arbetsvetenskap verkar vara lite av en svensk uppfinning och den närmaste internationella motsvarigheten är ”Human Resources”, och detta gör att man som PA-student får räkna med att arbeta lite övertid i förberedelserna inför utlandstudierna.
Den information vi hade om Oklahoma som delstat var ytterst begränsad, vi såg på kartan att det låg över Texas , och att den största staden var Oklahoma City, med en population på strax över en miljon. Vi hade också varit inne på liu.stars.se där före detta utbytesstudenter har möjlighet att recensera och berätta om sin tid utomlands. Vi läste bland annat att man som student i princip inte kan ta sig någonstans utan bil, och att cykelvägar i stort sett är ett okänt begrepp i Oklahoma, vilket stämde rätt bra överens med verkligheten.
Förutom allt detta så tyckte vi att det lät lite spännande att få upptäcka ”det riktiga U.S.A.”, bakom allt glitter och glamour, att få se lite rednecks, hillbillies, cowboy-hattar och stora bälten (det visade sig tyvärr att jag var den enda som gick omkring med cowboy-hatt på den första skoldagen, och som om det inte vore nog med det så hördes diverse skratt, fnitter och kommentarer såsom ”fucking tourist” vart än jag rörde mig). I Norman, där vi bodde och runt omkring universitetsområdet så såg man bara helt ”vanligt folk”, och den enda gången vi på riktigt träffade på den stereotyp som vi hade lagrat i våra huvuden var en torsdag-kväll på en av pubarna omkring universitetsområdet, det måste ha varit ”white-trash special” eller något liknande för nästan samtliga närvarande var som handplockade ur ”Den sista färden”. En av barhängarna försökte växla ett par ord med Adrian, men dialekten var för distinkt och svårförståelig, så han fick nöja sig med ett par nickar och ett leende tillbaka, som bidrag till konversationen.
Ett konkret tips när det gäller boendesituationen är att verkligen utforska de olka alternativ som finns, och inte nödvändigtvis endast de som universitetet i fråga erbjuder, även om det kan kännas som den säkraste och smidigaste lösningen. Som jag skrev i ett av de tidigare inläggen så fick vi genom vår Oklahoma-kontakt, Eric, lite insidertips när det gällde olika boendealternativ. Han var ganska diplomatisk och försiktig när han pratade om universitetets tillhandahållanden av bostäder, i och med att han själv var en gammal student och fortfarande hade bra kontakt med universitetets koordinator, men om man läste lite mellan raderna så förstod man ändå budskapet i det han sa. Därför väntade vi med att boka upp oss på boende, och istället spenderade vi den första dagen med att åka runt och kolla upp fem olika privata boendelösningar. Så här i efterhand är vi jättenöjda med hur det hela löste sig, vi fick bättre kvalitet i boendet till en relativt billig peng, och dessutom fick vi två ”inhemska” roomates, istället för två internationella (inte för att två spanjorer är sämre än två amerikaner, men våra två roomates var faktiskt vår främsta brygga mellan oss och den amerikanska kulturen, och just att få denna insyn är ju en av anledningarna till varför man väljer att studera utomlands).
Dock så hade vår lösning med boendesituationen varit helt omöjlig om vi inte hade träffat Eric, som kom från Oklahoma och studerade ett masterprogram i Linköping under två år. Vi fick reda på, genom en slump, att det fanns en kille från Oklahoma på Linköpings universitet när vi hade blivit nominerade för utlandsstudier, och vi lyckdes få tag i hans nummer och stämma träff precis när vårterminen led mot sitt slut. Han verkligen utstrålade ”southern hospitality” från första stund, och redan efter det första mötet hade han erbjudit oss boende hos honom under de första dagarna, och lovade också att köra runt oss för att leta boende och hjälpa oss med andra praktiska saker.
Vi inser att vi i vårat fall hade extremt tur, Eric hade varit organiserad i den internationella föreningen på Oklahoma university som tog hand om internationella studenter under hela fem år, så han var endast glad att få hjälpa till ytterliggare en gång. Alla internationella studenter som studerar i Linköping kommer såklart inte att ha samma förhållningssätt och vänliga anda som Eric hade, men många kan nog ändå komma med värdefulla tips och råd om ”do´s and dont´s” eller tipsa om någon ytterliggare kontakt som du vidare kan kontakta. Om du dessutom får han eller henne att känna sig välkommen under sina utlandsstudier i Linköping (en öl på Flamman är ju alltid uppskattat :)) så leder det ju till ett ömsesidigt samarbete och utbyte, som i slutändan gagnar båda parter. Kontakta Johanna (internationella koordinatorn) för uppgifter kring vilka internationella studenter som för tillfället studerar i Linköping.
Om någon har några frågor eller funderingar gällande utbytestiden så kontakta oss gärna på maxun994@student.liu.se eller bara haffa oss snabbt i skolan om ni skulle råka se oss!
Hade gött och lycka till!