Här kommer nu det andra bidraget till inläggserien ”Yes, we can!”, aka ”Utlandsstudier i Oklahoma!”
Angående det amerikanska utbildningsväsendet så finns det ett par väsentliga skillnader jämfört med Sverige.
Den första skillnaden blev vi varse om ganska omgående efter skolstarten då vi hade vårt första prov. Det visade sig att man tydligen behövde ett par blanketter som kallas ”scantrons” och som finns i flera olika format, bland annat ”multiple-choice” och ”true/false”. Dessa blanketter fylls sedan i för att kunna scannas in i något sorts elektriskt system som läser av alla rätt och fel automatiskt. Detta system har vissa uppenbara fördelar. Dels så går rättningen på nolltid och man får vanligtvis resultatet uppladdat på hemsidan efter ett par dagar. Dels är det ett rätt bekvämt system för studenter som inte gillar att skriva hela uppsatser på tentor och som gillar raka besked när det kommer till rättningen, finns ju väldigt lite utrymme för missnöje och överklagan inom detta system (dock en aning frustrerande för PA-studenter som är vana med att komma undan genom att ordbajsa lite).
Vår personliga teori till varför dessa test är så pass vanliga här är det juridiska klimatet som U.S.A. i princip har patent på (se ”Kvinna stämmer Mcdonalds på miljoner dollar för alltför varmt kaffe”). Med ”scantrons” så slipper lärarna och professorerna till stor del en massa överklaganden som i slutändan skulle kunna leda till stämningar och juridiskt trassel.
I alla fall så satt vi nu där, på den första testdagen, utan dessa obligatoriska och absolut nödvändiga blanketter, och började sakta kallsvettas medan läraren långsamt delade ut frågorna. Det hela fick dock ett lyckligt slut då vår ”roomies” flickvän, som också råkade ta samma kurs som oss, kom fram från ingenstans som en räddande ängel och gav oss två scantrons från sin axelväska. Kallsvetten drog sig sakta tillbaka, och testet gick bra…
En annan ovana som amerikanerna har för sig är dessa oändliga ”pop-quizzez” som aldrig verkar sina. Ett ”pop-quiz” är, precis som det låter, ett oförberett test, vanligtvis i lite mindre format än de ”vanliga” testen, och dessa kan dyka upp i princip när som helst under en termin. Hittills har vi fått avnjuta hela fem av dessa, och som svensk PA-student blir man lika överraskad varje gång, och första reaktionen brukar vara att försöka protestera för att det inte har annonserats om testet i förväg, innan man kommer på att det antagligen är lite det som är poängen med det hela. Dessa pop-quizzez är inte endast en fingervisning om vart man ligger till på kunskapsskalan utan de räknas faktiskt också in i det totala slutbetyget för kursen. Detta innebär ju oundvikligen att kontinuerlig läsning av litteraturen är lite av ett måste, för att på så sätt slippa sitta på pottkanten sedan när nästa pop-quiz dyker upp. Detta innebär i sin tur att det är en stor andel av tid som går åt till läsning här borta, och även om PA-linjen är känd för sitt stora utbud att obligatorisk litteratur, så känns nog detta som snäppet värre, åtminstone just nu.
Vi har försökt oss på att jämföra de amerikanska lärarna med de svenska, men det har inte varit en enkel affär. Anledningen är att alla de lärare vi har haft hittills har varit så pass annorlunda från varandra, så det har varit svårt att bygga någon sorts generell teori eller hypotes kring hur lärarna verkligen är här borta. Vi har just nu fyra kurser parallellt, med fyra lärare sammanlagt, och det handlar bland annat om en lärare arbetar som advokat vid sidan om och som började första föreläsningen med att dra obscena skämt om alltifrån judar till revisorer. Han gillar även att börja varje föreläsning med att gå igenom vad som händer i världen just nu (mestadels affärs/management relaterat), för att sedan snabbt dra sina egna teorier och krydda med personliga exempel kring varför en viss situation har uppstått i första laget. Väldigt underhållande och lärorikt, men enda nackdelen är att när han väl är klar med sina urspårningar och metaforer så har halva föreläsningen gått och powerpoint-bilderna får sedan skyndas igenom för att hinnas klart.
Sedan har vi hans motsats, en 70-årig pensionerad general som pekar med hela handen och som med punkt och pricka följer sina powerpoints under hela föreläsningens gång. Han är även stenhård med tiden (precis som en gammal general ska vara) och han gör ingen skillnad på om man kommer försent 1 minut eller 30 minuter, i vilket fall som helst åker du i svarta boken.
För övrigt så verkar den gamla stereotypen om amerikanerna, angående deras kulturella och geografiska omedvetenhet, stämma rätt så bra, åtminstone än så länge.
Under en av våra första föreläsningar så tog läraren upp IKEA som ett exempel för en bra företagskultur och frågade klassen (runt 250 personer) om någon visste vilket land grundaren av IKEA kom ifrån. Efter några sekunder av pinsam tystnad (åtminstone för oss) så tog vi till orda och skrek ”Sweden”! Då läraren fick reda på att vi också var därifrån så trodde han först att vi skojade, och när han sedan slutligen förstod att vi menade allvar så utbrast han ”och ni kan prata engelska?!”. Efter denna lilla episod har vi fått stå för de kulturella infallsvinklarna inom klassen, detta innebär att så fort Mr. Andersen behöver en synvinkel utöver den insnöade amerikanska så får vi rycka in. På både gott och ont…
Den andra erfarenheten kommer i och för sig från den 70-åriga generalen, och hans kanske inte är deras bästa och mest representativa referens. Han har i alla fall den trevliga ovanan att höja amerikanarna och deras företagskultur över alla andras, och han har väldigt lätt för att dela in världen i två delar, U.S.A. (som står för logiken och innovationen) och resten av världen (som misshandlar sina anställda om de inte gör som de är tillsagda). Jag och Adrian har klarat oss rätt så bra från dessa antydningar på grund av att det i kursens litteratur faktiskt står klart och tydligt att Sverige har en demokratisk företagskultur och faktiskt låter sina anställda ha synpunkter och åsikter. Tror dock att generalen innerst inne tvivlar även på detta påstående. Vi får se om vi under de kommande månaderna kan lyckas omvända honom i hans övertygelse…