Visste du att...

PULS sektionsskribenter är en gammal arbetsgrupp i ett nytt format.

Tidigare var namnet PULS sektionsmagasin (PSM) vilken kom ut i tryckt pappersformat till PULS medlemmar. Under årsmötet den 27/1-2010 lade styrelsen 2009 tillsammans med styrelsen 2010 fram en proposition som yrkar på att arbetsgruppen PSM ska byta namn till PSS – PULS sektionsskribenter. Tillsammans med propositionen kom en ny arbetsbeskrivning. Istället för att ge ut en tidning kommer nu PSS att producera artiklar som med jämna mellanrum kommer att publiceras på PULS hemsida. Artiklarna kommer att ha anknytning till antingen universitet, sektionen eller till programmet.

Om man har några artikelidéer, frågor eller tips, går det bra att kontakta PSS på pss@personalvetare.nu

Även vår käre programansvarige Dan Rönnqvist kommer vara med och tävla på Vreta Kloster GK på lördag. Enligt honom själv kommer vi få se minst ett hole in one…

Namn: Dan Rönnqvist
Ålder: 62
Gör: Programansvarig/lektor
Handikapp: 36
Favoritgolfbana: Valla minigolf tycker jag är bra. Har inga problem att nå fram till hålen där.

Bästa golfrelaterade minne:
Bästa? Har en massa andra minnen men dessa kanske jag ska bespara er.

Vad har du för förväntningar på PA-golfen?
Minst ett hole in one.

Vem ser du som din största konkurrent?
Martin blir tuff att slå.

Tävlingen spelas på Vreta Kloster GK. Några spontana åsikter om denna bana?
Passar mig säkert lika illa som alla andra banor

Vad tycker du om tävlingsformerna Texas Scramble och snörgolf? Är de till fördel eller nackdel för dig?
Vad är det för nåt? Ska fråga Wallo.

Slutligen, vem kommer stå som segrare den 19 maj?
Utgår från att vi lärare vinner stort. Gammal är alltid äldst. Men vi kanske ska mixa lagen så att det blir två vinnare? Ni vet win-win.

I helgen äger golftävlingen mellan elever och lärare på PA rum. Vi på PSS har pratat med några av deltagarna för att känna av stämningen…. Först ut: Peter Nilsson, universitetslektor vid IBL.

Namn: Peter Nilsson
Ålder: 43
Gör: Jobbar, äter, är pappa, sover, jobbar, äter, är pappa, sover, jobbar, äter, är pappa, sover.
Handikapp: Närsynt. Men vad gäller golf har jag inte haft officiellt handikapp på 5 års tid så jag vet inte.
Favoritgolfbana: Svårt val, men jag tror Sörfors GK tar hem min röst för att hela banan är byggd runt deras restaurang som serverar bra och prisvärd mat.
Bästa golfrelaterade minne: En räv som i skymningen smög sig fram och stal min boll när den låg på gamla 1:ans green vid Ljungbyheds GK. Året var 1992 och jag hade precis fått grönt kort.

Vad har du för förväntningar på PA-golfen?
Fint väder och trevligt sällskap!

Vem ser du som din största konkurrent?
Konkurrent? Jag trodde vi spelade för att vi värnar det sociala klimatet inom utbildningen. Employer branding om man så vill. Och då är väl alla vinnare?

Tävlingen spelas på Vreta Kloster GK. Några spontana åsikter om denna bana?
Spontant får namnet mig att tänka på Wästgöta Kloster Ost. Den är god!

Vad tycker du om tävlingsformerna Texas Scramble och snörgolf? Är de till fördel eller nackdel för dig?
Har aldrig varit i Texas så jag vet inte om det är en fördel eller nackdel. Snörgolf låter som en släkting till blomman Smörboll. Hittar man sådana i ruffen tro?

Slutligen, vem kommer stå som segrare den 19 maj?
PA-utbildningen vid LiU så klart! Ju mer vi är tillsammans …

Det hälsofrämjande PULS-projektet MaxPULS har ömsat skinn och fått nya krafter. PSS träffade ett glatt gäng som tycker att sport- och lekaktiviteter har en väsentlig del i den annars ack så stillasittande vardagen hos studenter. Vi fick en kort pratstund med gänget som inte vill något hellre än att få sina klasskompisar att röra på fläsket.

Till en början verkade det bli en diger vår för det relativt nya utskottet MaxPULS. Ingen hade anmält sitt intresse att styra och ordna i föreningen som har till uppgift att anordna olika fysiska sport- och lekaktiviteter. En dag gick föreningen från 0 till 5. Pernilla Björklund, Katarina Vikström, Katrin Wallin, Pelle Rosander och Erik Ingvarsson tog sig i kragen och utgör nu det starka teamet i MaxPULS.

Pernilla är sportchef och har det övergripande ansvaret för föreningen. Dock är det inte ofta som hon kommer kunna medverka på de aktiviteter som anordnas. Eftersom hon bor i Norrköping har hon valt att fokusera desto mera på det administrativa arbetet. De andra fyra medlemmarna bor alla i Linköping och har därför lättare att delta och driva de olika aktiviteterna. Varje medlem har ett varsitt område som de specialiserar sig på. Erik är ekonomiansvarig. Han har färdigställt en årsbudget och ser nu till att kvartalsbudgeten presenteras för PULS med jämna mellanrum. Katarina är webbansvarig. Hon är ansvarig för att schemat publicerats på hemsidan (www.personalvetare.nu/maxpuls). Samtidigt kämpar hon för att det ska bli lättare att hitta deras sida på hemsidan, något som hon i dagsläget riktar kritik mot att detta kan vara krångligt. Pelle är vice sportchef. Tillsammans med Katrin ansvarar de för facebookgruppen ”MaxPuls”. Katrin är sponsoransvarig och försöker bland annat fixa MaxPULS-tröjor och redskap till de olika aktiviteterna.

Jag får intrycket av att det här är ett glatt gäng, och, som Erik uttrycker det, präglas de av ett teamthink snarare än ett groupthink. De berättar att de till skillnad från tidigare år nu har ett tydligt tema, och förhoppningen är att fler studenter ska våga prova på MaxPULS. Därför är temat i år passande, ”Prova På”. Tanken är att det inte ska finnas någon eller några som har ett försprång i de sporter och lekar som presenteras. Att alla har samma förutsättningar och inte känner sig överkörda. Katarina säger att deras mål är att studenter ska ha kul och kunna lära känna varandra. Katrin berättar att hon har fått positiv respons av att MaxPULS har återuppstått. ”Det är många som säger att det är kul att MaxPULS blev av. Även folk som inte tidigare deltagit i våra aktiviteter är glada att det blev av”, säger Katrin.

Det är ingen enskild person i föreningen som har uppdraget att hitta på nya aktiviteter. Tillsammans har de alla bidragit med tips och idéer. Dessutom är de glada över alla förslag som kommer in via gruppen på Facebook. ”Vi vill att det ska finnas en efterfrågan och facebookgruppen är väldigt tacksam på det sättet. Vi får ju in jättemycket tips, och det är jätteroligt!”, säger Pernilla.

Innan vår pratstund är över vill MaxPULS påminna alla PULS:are där ute att deras aktiviteter kan betraktas som en gratis träning i veckan. Som fattig student är detta självklart prisvärt!

Emil Arleroth

Från vänster: Pelle, Katarina, Kattis, Pernilla, Erik

MaxPULS aktivitetsschema hittar du på den här sidan: www.personalvetare.nu/maxpuls

Om du är intresserad av att snabbt få information om MaxPuls rekommenderas du till att gå med i deras facebookgrupp: MaxPuls.

Johanna Ragnhammar har snart avklarat sitt första år på personal- och arbetsvetenskaplinjen. Vissa dagar spenderar hon sin tid i en varm källare till tonerna av ljummen jazz eller pulserande klubbmusik, samtidigt som hon serverar en grillad hamburgare och tillhörande en stor stark till hungriga studenter. Johanna är denna månads gästskribent. Hon berättar i detta inlägg om livet i underjorden och hur fantastiskt det är att jobba på studentkrogen Flamman.

Det var i mitten på december 2011 som mitt äventyr på Flamman, en av stans bästa studentklubbar, började. Jag fann jobbannonsen på deras hemsida och kände direkt att det var en alldeles för rolig chans att missa. Det som lockade mig var chansen att lära känna studenter utanför PA-programmet och att få pröva på ett, vad jag hört från andra, riktigt roligt extrajobb. Arbetet på Flamman är ideellt och man kan välja mellan att jobba i köket eller i baren. Inga förkunskaper krävs för detta utan man får en grundutbildning på Flamman när man börjar. För mig var det ett självklart val att söka jobb i baren, mest för att jag alltid tyckt att bartenderyrket verkar väldigt kul (och lite för att jag inte är så duktig när det gäller matlagning).

Själva ansökningsprocessen gick väldigt snabbt, eftersom jag var ganska sent ute med att ansöka. Från det att jag skickat in min ansökan var det bara någon dag tills jag blev kallad på intervju och ytterligare någon dag innan det slutgiltiga beskedet kom. Jag, tillsammans med ett gäng andra studenter, fick jobbet! Efter en lång julledighet var det dags för vår uppstart. Personalmöte, alkoholutbildning, lära-känna-varandra-dagar och sist, nollning av Flammans egna fadderi Fladderiet. Det blev en hektisk vecka men åh vad roligt vi hade. Det jag tycker är bäst med Flamman är just gemenskapen och att alla var så måna om att även vi nya skulle trivas och ha det bra.

9 pass per termin jobbar man som anställd, och dessa är utspridda över olika dagar så att man får arbeta onsdagar med jazzkväll och hamburgare, tidiga pass på helger där man serverar vid sittningarna och sena pass med jobb i bar, garderob/entré och att ta hand om disk. En av barerna på Flamman är en spritbar och för att få arbeta där krävdes att man genomgick en drinkutbildning. En hel kväll ägnade vi åt att blanda olika drinkar och sikta shots. Sedan var vi redo för det som många på Flamman tycker är den roligaste arbetsstationen, drinkbaren.

Eftersom det nästan uteslutande är studenter som arbetar finns det också möjligheter att pröva på olika ledarbefattningar. På Flamman finns en kökschef, en inköpsdrift, en ekonomidrift och, vad som kanske är mest lockande för oss på PA-programmet, en personaldrift. De ansvarar alla för olika områden och det är också dem som har ansvaret och lite extra koll under kvällarna man jobbar.

Jag har nu jobbat på Flamman i drygt fyra månader och fått uppleva en massa roliga saker. Att arbetet är helt ideellt spelar ingen roll då man får så otroligt mycket tillbaka på andra sätt. Stämningen och sammanhållningen som jag nämnde tidigare är det allra bästa, men vi får också flera personalförmåner som tack, och då menar jag inte bara lite billigare priser i baren. Nej, här pratar vi herr- och damsittningar, personalfester och till och med skidresor. Att man trivs bevisas inte minst av de studenter som gör sin femte och i vissa fall till och med sjätte termin på Flamman. Förutom att man har otroligt kul så lär man sig en hel del också. Inte bara att tappa öl och blanda drinkar, utan också hur man hanterar och bemöter olika personer i olika situationer, något jag tror man kan ha stor användning av när vi senare arbetar inom HR-branschen (även om personerna vi ska arbeta med då förhoppningsvis inte är lika onyktra som folk kan vara på Flamman ;)).

Avslutningsvis vill jag bara säga att för er som tycker att extrajobb på Flamman verkar kul har rekryteringsprocessen för hösten precis börjat. Gå in på Flammans hemsida och läs mer! www.flamman.org.

Johanna Ragnhammar

Vi på PSS älskar fika, och som student finns det ju ingenting man uppskattar mer än just billigt fika. Därför är vi så klart stora fans av Öppen fika som varje onsdag säljer kaffe och tillbehör för småpengar. Vi funderade över varför dessa eldsjälar erbjuder denna service, och bestämde oss för att ta ett snack med dem.

Idén om Öppen fika föddes av ett gäng lärarstudenter som ville förverkliga uttrycket ”Av studenter, för studenter” även när det kommer till fika i vår del av universitetet. Idén var att skapa en mobil version av Kårallens ”Baljan” och tack vare den fantastiska responsen har det rullat på sedan september 2011.

Fredrik Åslund är en av initiativtagarna och en riktig idéspruta. Han berättar entusiastiskt om hur antalet frivilliga hjälparbetare ständigt ökar.
– Mejllistan med frivilliga växer långsamt och ligger nu på drygt 35 volontärer, förklarar han. Några nya kommer till varje vecka, någon hoppar av. Långt ifrån alla är aktiva varje vecka eller ens varje månad, men majoriteten har bidragit med något någon gång.

Är det svårt att få folk att engagera sig när arbetet är ideellt?
– Trots att flera av de mest aktiva från höstterminen försvann efter nyår så har fikat levt vidare, säger Fredrik. Samtidigt är det på håret att det blir av vissa veckor. Vi tror att det viktiga är att hitta ett smidigt sätt för studenter att hjälpa till, för alla är positiva och väldigt många vill faktiskt bidra men tror att man måste välja mellan stort engagemang eller inget alls.

Fredrik poängterar att mer hjälp behövs.
- En timme eller två gör stor skillnad, och responsen som vi får av studenterna är det bästa. Även om det är stressigt ibland så blir varje pass som ett energipiller av glädje eftersom alla är så otroligt positiva och glada över att vi fixar fika.

Blir det någon vinst eller får ni ta pengar ur egen ficka ibland för att få det att gå ihop?
- Grundtanken var att driva fiket som en allmänning – öppet, oavlönat och vinstfritt. Det har vi hållit stenhårt på, berättar Fredrik. Öppen fika-kollega Staffan fyller i med att förklara att studenterna oftast är generösa och betalar mer än vad det kostar. Dessa pengar används till saker som är nödvändiga för verksamheten, som till exempel nya kaffekokare.
– Vi har också talat om att använda överskottet till att bjuda studenter på lunch, säger Staffan.

Glädjen är det viktigaste i Öppen fika-konceptet. Eftersom arbetet sker frivilligt och utan ersättning förstår man att de som engagerar sig får ut någonting annat än pengar av arbetet. Både Fredrik och Staffan berättar om bemötandet från studenterna och beskriver det som tillräcklig belöning för all den tid de lägger ner.
– Vill man vara cheezy kan man säga att vi får glädje som lön, säger Fredrik. Det är nog få anställda servitriser som känner likadant efter en arbetsdag.

Den långsiktiga planen med Öppen fika är ett café som är öppet varje dag, precis som Baljan. Planeringen är i full gång och Fredrik lovar att vi kommer bli uppdaterade om fler detaljer när det händer något. Och vi är nog många som hoppas på någonting mer permanent, för om Fredrik och Staffan tycker att vi studenter som handlar sprider glädje tror jag att Öppet fika sprider dubbel lycka tillbaka, både till vårt fikasug och till våra plånböcker.

Sofie Pettersson

Bilderna är lånade från Öppen fikas facebooksida som ni hittar här: http://www.facebook.com/oppenfika

Vill ni läsa mer om Öppen fika är det bara att klicka sig in här: http://www.unidiy.se/